Trodde jag att det skulle bli,trots allt som varit och hänt. Men som mattan rycktes bort under mina fötter och jag fick ett slag i ansiktet och en spark i magen.......kommer jag kunna resa mig igen? Kommer jag känna mig lycklig igen.....det sägs att var sak har sin tid......och att man ska skynda långsamt,ta en dag i taget.
Just nu gråter jag inombords och vill bara skrika,men iskall som jag är håller jag det inom mig.
lördag 8 augusti 2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du ringer mig genast!
SvaraRaderaFår inte tag på dig alls....
Kram
Ring om du vill/kan prata av dig älskade vän!!
SvaraRadera