torsdag 8 januari 2015

När det som inte får

Hända händer.....att någon dör hastigt och lustigt och utan någon "direkt" förvarning. Alla nära och kära (familjen tänker jag främst på då) drabbas av detta fruktansvärda som slår ner dem som en blixt från klar himmel.......
När pappa dog så hände det bara knall fall,en akut hjärtinfarkt tog hans liv,vi stod där mitt i denna fruktansvärda sorg och visste varken ut eller in. Det enda vi eller Gunan visste var att han ville bli spridd och det blev han oxå. Men allt det andra hade vi ingen aning om. Och det är fruktansvärt att stå mitt uppe i denna sorg och samtidigt planera begravningen till den man förlorat. Det är därför som Fonus har vitaarkivet där kan man som levande gå in och "planera" sin egen begravning,det låter helt makabert jag vet MEN det är GULD värt för nära och kära.
Det slipper även bli "bråk" om en det ena än det andra.......för det som står där är ju det som "gäller" eller det ger en rejäl fingervisning om HUR den avlidne vill ha det.
När pappa gick bort så sa jag att jag skulle registrera mig där inne,men såhär 4½ år senare har jag ännu inte gjort det.......förres för ca 3 veckor sedan (när grannen hastigt dog efter en tidssjukdom som trots allt gick för fort),jag gick in på sidan och började titta och som jag skrev ovan det är rätt makabert att planera sin egen begravning 35 år gammal! Visst nu har jag inte "Planerat" den helt eller vad jag ska säga :-) men jag har gett lite riktlinjer om lite iallafall och jag hoppas ju verkligen att de respekterar det när min tid är kommen.......något som jag ej fyllt i är om jag ska ha en "plats" eller spridd. Detta pga att jag vet inte helt ärligt efter ett samtal med mina grabbar när vi var vid minneslunden en dag och jag sa att när jag dör så tror jag att jag vill bli spridd,de tittade på mig båda två och sa men mamma då vet vi inte var du är,vi vill att du ha en gravsten. Så just det låter jag vara tills dagen är kommen.....jag vill mina barn det bästa när jag inte finns mer och är det att ha mig på "en"plats så får det vara så :-)

Jag och några vänner har pratat om vilket som är "bäst" att förlora någon knall fall eller efter en tids sjukdom,vi kan väl konstatera att det är olika typ av "sorg" man drabbas av. Även om alla sorg är otroligt smärtsam och det är definitivt inget man önskar sin värsta fiende.
Så alla underbara människor där ute,skjut inte upp något.....du vet inte när din tid är kommen. Lev som om varje dag vore den sista,nja kanske inte riktigt men nästan. Låt dina nära och kära få veta att du älskar dom. Säg alltid hejdå till varandra,du vet ej vad som sker när du går hemifrån, sen somna ALDRIG OVÄNNER!!!! Och ge dina barn en puss och kram och lika så din man/fru/partner när det är dax att sova eller när du kör till jobbet.

Så det var detta tunga men ack så viktiga inlägg.
Kärlek till er alla <3




0 kommentarer:

Skicka en kommentar

© Mammatill3.nu 2012 | Blogger Template by Enny Law - Ngetik Dot Com - Nulis